Vilken morgon det blev idag, när Alex åkt åt jag och Vincent frukost och sen gick han in

i vardagsrummet och lekte medans jag plockade in disken. Efter knappt en minut hörde jag

en sån jävla smäll och strax därpå började Vincent gråta, han hade antagligen försökt stå i

sin skottkärra och ramlat. Han slog upp ett stort jack i pannan och det blödde rejält.

När jag fått stopp på blodet så såg jag att det var rätt djupt, men osäker på om jag skulle åka

till vct så knackade jag på grannen och frågade vad hon tyckte. Det slutade med att jag ringde

till sjukvårdsupplysningen och efter 25 minuters kö fick jag till mig att åka till vct för att vara på

den säkra sidan. Det var bara att packa in oss i bilen och åka dit.

 

Fick träffa en sjuksköterska som tillsammans med läkare diskuterade om dom skulle behöva

sy eller "bara" limma. Mitt inre fick panik av bara tanken på att dom skulle behöva sy, för det

skulle innebära en bedövningsspruta, och skulle dom behöva ge Vincent en bedövningsspruta

skulle dom antagligen behöva ge mig två. Som tur är bestämde dom sig för att nog skulle räcka

med att limma. Jag fick tvångshålla Vincent på britsen medans en höll ihop såret och den andra limmade.

Det låter mer dramatiskt än vad det var, som tur är, men Vincent var lite tagen av allt som hände så

jag bestämde mig för att vab:a och ha han hemma från dagis idag.

 

Nu ligger han i soffan och tittar på "Joey, Joey" (Bernad och Bianca i Australien) och vilar.

Tror vi ska gå ut på framsidan en stund sen och få lite frisk luft och träffa de andra barnen lite.